1914 bröt första världskriget ut. Om inte tidigare, fick människan då verkligen lära sig att krig inte längre var en gentlemannasport. Industrialiseringen hade gjort att vi kunde massproducera dödskraft av aldrig förr anade proportioner. Kulsprutor, kanoner och giftgas gjorde att stridsfälten blev som köttkvarnar för människor. Människan skulle aldrig se på krig på samma sätt mer. Svärdet som vapen hade förlorat sitt värde.

Men är svärdet bara ett vapen? Ett forntida dödsbringande metallobjekt. Eller är det något mer? Svärdet är fortfarande ett enormt laddat föremål med stark dragningskraft och fascination. Svärd omnämns i sagor, och bärs av kungar och riddare. Gudar behängs med svärd för att representera mänskliga koncept, såsom rättvisa och straff. Och vi möter dagligen svärd i berättelser, spel och filmer.

Oavsett var, så är attraktionen tillräckligt stor för att motivera ett fåtal svärdssmeder världen över att fortfarande smida dessa vackra konsthantverk, trots att (eller kanske t.o.m. på grund av), dess värde som vapen på slagfältet är borta. Peter Johnsson är en av dessa. Och han har tagit ett urgammalt hantverk och förädlat det med en blandning av historia, mytologi, filosofi och konst.

Hur blir man då svärdssmed idag, och hur blir man sedan mästare?

Peter: "Du kan inte kalla dig själv för svärdssmed idag utan att vara svärdsmedsmästare.

Förr var svärdstillverkningen uppdelad inom en mängd olika specialiteter. Du hade klingsmeden som smidde bladet, en korssmed som gjorde fästet, dvs parerstång, grepp och knapp. En härdare, en slipare, och en skidmakare. Slutligen sattes allt ihop av svärdsfejaren.

Vill du bli svärdssmed idag måste du behärska alla dessa specialiteter och eftersom få mästare står att finna måste du lära dig allt detta själv, eller i förtroende få kunskaper av kolleger som är villiga att dela med sig av sina insikter.

Det kräver en nyfikenhet och hängivenhet, för det innebär många års studier av bevarade historiska original. Det i sin tur är en utmaning i sig, för vem som helst får inte tillgång till museiföremål, så du måste kunna motivera ditt behov att studera arkeologiska original för museiintendenter som förmodligen inte har en aning om vem du är eller kanske inte ens att det finns verksamma svärdssmeder idag.

Du måste, förutom alla dessa hantverk, kunna design, vara intresserad av historia och förstå svärd ur arkeologiskt perspektiv. Du måste ha ett väl utvecklat sinne för form, material och metoder.

I Sverige idag har vi ingen reglerad marknad eller etablerad yrkesstruktur för svärdssmide. Det innebär att en eventuell mästarstatus är mer av en hedersbetygelse du blir tillskriven av dina kolleger. För att komma i fråga för detta måste man visa på en integritet i hantverket, d.v.s. klanderfritt hantverk på högsta nivå. För det andra en väl utvecklad formuppfattning och goda insikter om funktion, och för det tredje en djup kunskap om hantverkets traditioner, vilket ska synas i valet och bearbetningen av material."

Berätta om några av de mer anmärkningsvärda svärd du gjort.

Peter: "Mitt första svärd var en rekonstruktion av Svante Nilsson Stures svärd. Han var Sveriges regent i början av 1500-talet. Jag gjorde även bok om Sture och tillblivelsen av svärdet. Originalet finns till beskådan i Västerås domkyrka."

Ett ovanligt men roligt uppdrag är att få ta fram svärd till filmproduktioner. Första gången jag fick prova på detta var formgivningen av svärden till Arn-filmen. Albion tillverkade över 200 svärd och dolkar till den inspelningen.

Och det senaste exemplet på detta var att tillverka de två hjältesvärden till HBO-serien House Of The Dragon. Kung Viserys svärd Blackfyre, och Prins Daemons svärd Dark Sister."

Hur många svärd har det blivit under åren?

Peter: "Det rör sig om ett hundratal ungefär."

Ingen hantverkare blir någonsin fullärd. Vad är din ambition och mål för framtiden?

Peter: "Som svärdssmed får man se sig själv som en ambassadör för hantverket. Jag vill fortsätta utvecklas och lära mig nya tekniker. Jag hoppas kunna göra svärd som kan förekomma i nya sammanhang och som väcker ett djupare intresse och större förståelse. Det kan bidra till ett högre medvetande för svärdssmide och ge utrymme för andra svärdssmeder att utveckla hantverket i en riktning som de tycker är intressant.""

Hur kommer dina kunskaper kunna gå i arv till framtida svärdssmeder?

Peter: "I bästa fall kommer några av svärden att ingå i samlingar som är möjliga för andra att titta på, och kunskaperna sitter så att säga att i svärden. Sen försöker jag dokumentera så mycket jag kan, när jag gör ett svärd. Motivationen att dokumentera hjälps lite av att jag håller kurser i svärdssmide. Då tvingas jag tänka efter vad som är extra viktigt att göra, och varför, och framför allt dokumentera fler moment.

Sen är ju vi svärdssmeder en mycket liten klick, och vi kommunicerar mycket med varandra."

I vilken mån går det att "läsa" ett svärd och se hur det tillverkats?

Peter: "Varje svärdssmed värd sitt salt, måste till en viss grad kunna "läsa" ett svärd, för det är en superviktig del av lärandet. Det är en av lockelserna, att upptäcka metoder eller processer som jag inte är bekant med. Då måste man lära sig nytt. Då måste man gå djupare. Det är alltid viktigt att reflektera över vad du gör, och hur du förhåller dig till dig själv, arbetet och föremålet. Du måste skapa en struktur i ditt vardande och verkande som gör det möjligt att smida dessa föremål."

Håller du några kurser i Sverige?

Peter: "Nej inte än. Än så länge är det i USA, men förhoppningsvis kan det bli kurser i Sverige inom några år."

Är de bara för smeder som vill utveckla sin kunskap, eller för noviser också?

Peter: "Du måste inte vara smed för att kunna tillgodogöra dig kursen, men du måste vara händig, och ha en attityd av lärande. Jag har haft kursdeltagare som aldrig ens gjort en kniv förut, men de har varit mycket händiga och kunnat hantera maskiner och verktyg, och framför allt, haft förmåga att snabbt omsätta nya kunskaper i praktik."

Vem köper ett svärd?

Peter: "Idag köper du ett svärd av personliga skäl. Du kan vara intresserad av historia, eller hantverk eller svärdets symboliska värde. Du köper något som du ser som en förlängning av dig själv. Det utmanar dina tankar och väcker känslor. Du köper ett svärd av samma anledning som du köper konst."

Vari ligger då fascinationen för svärdet? Vari ligger det starka symbolvärdet?

Peter: "Svärdet kan ta liv. Och det kan rädda ditt liv. Svärdet står för pålitlighet, kvalitet, skärpa. Det representerar "högre värden". Den som bar svärd gjorde det för att framhålla sin roll och sitt ansvar, och ofta sitt privilegium inför andra. Svärdet definierar på så sätt bäraren. I strid är det det sista vapnet du använder. Din sista utväg och möjligtvis din räddning. Striden du utkämpar med svärd är en närkamp. Den är personlig. Svärdet är en förlängning av ägaren arm och tanke. Detta kan nog vara bidragande orsaker till svärdets mystik."

Vad är det som gör dina svärd unika?

Peter: "Det finns rätt många svärdssmeder som är superduktiga på att smida mönstervällt stål, göra precisa slipningar och jobba med ädla material. Nästan allt jag gör finns det någon annan som kan göra precis lika bra eller bättre. Och tittar man på arbeten av de gamla mästarna är ögonblickligen tillbaka på nybörjarnivå. Jag vill kombinera det jag lärt mig av att studera historiska svärd, med uttryckmöjligheter och tekniker som man annars mest ser inom samtida smyckeskonst. På senare år har jag försökt att hitta former som inte refererar direkt till specifika historiska förebilder, utan istället strävar mot något tidlöst.

Det som gör mina svärd unika är sättet på vilket jag kombinerar studier av original och hur det ger mig perspektiv på en urgammal hantverkstraditions historia och mytologi. Mina svärd får sin karaktär från en förfluten verklighet och en tidlös dröm. I alla tider har svärdet varit ett attribut till höga ideal och idéer såsom rättvisa, ansvarfullhet, styrka och frihet. Det som är intressant är att du aldrig kan se svärdet som enbart en manifestation av det goda. Du blir ständigt påmind om att svärdet också tjänar våra absolut sämsta sidor. Det används ibland genom historien för att göra världen bättre, men det sker ofta till ett pris av mänskligt lidande.

Det är viktigt att berätta historier som framhäver våra bästa sidor, så vi har något att sträva efter. Men de gamla sagorna handlar lika mycket om våra tillkortakommanden, och svek, och tyranni, för att påminna oss om hur illa det kan gå, när vi tror oss sträva efter det allra bästa. "The road to hell, is paved with good intentions". Dessa båda finns sida vid sida i svärdet och då slår det gnistor. Svärdet är i sin symmetriska form också antropomorfiskt och ett slags porträtt av vad människan är. Det är en spegel som visar människans verkningar i världen, både i nuet för individen, men också för människan över långa historiska perspektiv. Därför är det ett kontemplativt föremål. Jag hoppas att mina svärd kan ge uttryck för dubbelheten i vår natur som det är var och ens ansvar att medveten om och förhålla sig till."

Peters svärd är verkligen konstverk i ordets rätta bemärkelse. Att se ett på nära håll och hålla i det är närmast obeskrivligt. Perfektionen i varje liten detalj ger associationer till mästare som Caravaggio och Michelangelo. Det är obeskrivligt vackert trots sin asketiska enkelhet.

Du känner historiens vingslag i ryggmärgen när du känner tyngden och kramar greppet. Du genomfars av känslan att det med ett slag kan ta någons liv, eller rädda ditt eget. Du tänker på sagor om kungar, riddare, och korsfarare i det heliga landet. Hjältar som ville göra världen bättre. Hjältar som ville hjälpa de svaga. Men som lämnade en lång rad av lik efter sig. Svärdets sanning är som dess blad: Dubbeleggad.

Jag vill ha ett Peter Johnsson-svärd.

/Skomakarmästare Marcus Davidson