Målaremästare C.E. Lindgrens stiftelse har utsett urmakarmästare Robert Harlin till "Årets Hantverksmästare i Uppsala län" år 2024.

Robert utövar yrket på ett mästerligt sätt, genom sitt gedigna kunnande och med en synnerligen sympatisk inställning till företagande. Han är en lysande ambassadör för yrket och har bidragit i allra högsta grad till dess utveckling genom kurser och handledarskap, lärare på urmakarskolan och utbildning av lärling.

Det är stiftelsens enorma glädje och stolthet, att tilldela Robert Harlin detta pris på 50.000 kronor.

De tusen verktygens hantverkare.

Uppsalas smultronställe Ulva Kvarn är en liten hantverksby ca 8 km norr om centrum. Där finns mathantverk, silversmed, glashytta, café, textilbutik och konstateljé. I ett av husen går tiden lite extra exakt, men när man tittar in känns det som om tiden stått stilla. I den sydvästra byggnaden finns en urmakare av den gamla skolan. Tidlösa Ur.

På väggarna hänger väggur och tickar, och bakom disken sitter urmakarmästare Robert Harlin, med urmakargesällen Emil Hästbacka och servar och reparerar armbandsur. På andra våningen sitter urmakare Mehdi Ahmadi och arbetar med väggur och golvur. Emil har precis avslutat sin lärlingsutbildning till urmakare och fått sitt gesällbrev. Nu arbetar han som urmakare tillsammans med Robert.

Robert växte upp i Storvreta med en mor som var lärare och en far som jobbade på Seiko som marknadschef. Där fick Robert sin första koppling till urmakeriet, men utvecklade inget stort intresse då under uppväxtåren. Efter skolan pluggade han grafisk formgivning, men fann snabbt att jobbet var lite för mycket datorbetonat. Han ville hellre arbeta med händerna, och gärna med något tekniskt. Under en språkresa till Spanien träffade han en kille som studerade till urmakare och blev påmind om yrkets passform i hans egna ambitioner. Han sökte och kom in på urmakarskolan i Borensberg. I början fanns drömmar om att bli klockdesigner, men under utbildningens gång växte en kärlek och fascination för mekaniken i ett urverk fram.

Ett mekaniskt urverk är i sanning tidlöst. Trots en till synes ömtålig mekanism med hundratals pyttesmå precisionsdelar, noggrant designade för löjligt exakt precision, fungerar ett urverk i år efter år. Du kan lägga ett ur i en låda och glömma bort det i hundra år, och när du tar fram det igen och drar upp det fungerar det fortfarande perfekt. De är således både delikata och ömtåliga konstruktioner, men samtidigt extremt hållbara över tid. Berättar Robert.

Utbildningen avslutades med gesällbrev och WOSTEP-certifikat. WOSTEP är ungefär som ett Schweiziskt gesällbrev, och väger tungt för urmakare. Robert fick högst betyg på WOSTEP-provet i klassen och belönades med medalj och fick ett stipendium till en inköpsresa till Basel, med stjärnurmakarna. Den var mycket lärorik och rolig.

Efter utbildningen fick han jobb hos den svenska klocktillverkaren Sjöö Sandström. Där jobbade han med design och produktion och byggde ihop flera tusen klockor under de 5 år han arbetade där. Där fick han mycket erfarenhet, men sökte sig vidare från nyproduktion till mer gammaldags urmakeri. Han fick jobb hos anrika Rob. Engström i Stockholm. Där gick han en vidareutbildning på Rolex i Genéve. Rob. Engström arbetar även mycket med golvur och väggur, och där fick Robert lära sig mycket om sådana också.

Efter ca 1,5 år hos Rob. Engström dök ett ledigt jobb upp som lärare på urmakarskolan i Borensberg. En gång i tiden hade Robert även drömt om att bli lärare och gå i sin moders fotspår, så här dök en chans upp att förena två yrken i en dröm. Han fick jobbet och var med under skolans omorganisation från en KY-utbildning till YH-utbildning, och dess flytt från Borensberg till Motala. Han arbetade som lärare på skolan i 3,5 år. 2016 tog han mästarbrevet.

Sen tog hembygdsdrömmarna över och han flyttade hem till Uppsala för att starta upp ett eget urmakeri av den gamla skolan, med reparation och service av fickur, armbandsur, väggur och golvur. Hantverksbyn Ulva Kvarn passade perfekt, och där fanns en ledig lokal till bra hyra. Till grannar fanns några hantverkare som passar ytterst bra för samarbete med en urmakare. Silversmeden kan göra metallarbeten som ibland behövs och glashyttan kan göra nya glas till väggur och facettslipade glas till reseväckarur. Där finns även en konstnär som kan renovera urtavlor, och framför allt; kunder!

"Det finns inget bättre än att få hjälpa tant Agda att restaurera det gamla vägguret med så mycket affektionsvärde, och se leendet på hennes läppar".

Vad gör då en bra urmakare?

Robert: En bra urmakare har en stor bredd i sitt kunskapsområde. Man ska ha erfarenhet och kunskaper om alla typer av ur. Det finns en mängd extrakurser och utbildningar man kan gå och märkescertifieringar man kan skaffa. Ju mer desto bättre.

Man måste vara skicklig i verktygshantering och vara stadig på handen. Man behöver dessutom vara en bra problemlösare och ha ett mekaniskt sinne för ingenjörsproblem. Man behöver vara snabb så prisvärdheten i jobbet ökar. Många gamla klockor har enbart ett affektionsvärde och kvalitet, så kostnaden för restaurering och service behöver hållas på rimliga nivåer. Kan man inte göra jobbet snabbt går man lätt miste om jobbet eftersom det blir för dyrt för kunden.

Hur ser det ut med reservdelar till 100 år gamla klockor?

Robert: När det gäller armbandsur finns det nästan alltid reservdelar att hitta. När klockorna en gång gjordes, tillverkades alltid en mängd extra reservdelar, som finns att få tag på om man vet var man ska leta. Om klocktillverkaren fortfarande är aktiv kan man beställa gamla delar direkt av dem. Annars får man hitta begagnade eller köpa av andra urmakare, eller ta från andra klockor.

När det gäller golvur och väggur, finns det nästan aldrig reservdelar. Då får man göra dem själv. Därför kallas urmakare för de 1000 verktygens yrke. Fjädrar till stora ur finns fortfarande att köpa, men utöver det får man lösa det själv.

Vad erbjuder verkstan och butiken i Ulva Kvarn?

Robert: Vi erbjuder service, reparation och restaureringar av väggur, golvur, fickur och armbandsur. Vi är certifierade för Omega, Sjöö-Sandström, Tissot, Longiness, Certina m.fl. Jag håller även utbildningar i urmakeri för entusiaster och nybörjare, och vi säljer lite restaurerade vintageklockor.

Hur hamnade lärlingen Emil hos dig?

Robert: Jag hade just fått ta över lokalen på övervåningen och ställt i ordning den för att hålla kurser. Kurser i urmakeri för amatörer är väldigt ovanligt och jag är ensam om det i Norden. Då hörde Emil av sig och letade efter en mästare som kunde erbjuda honom en lärlingsplats. Han hade kontaktat alla i Stockholm men ingen ville ta sig an en lärling. Jag var först lite skeptisk för jag vet sedan min tid som lärare att det kräver väldigt mycket fallenhet för yrket att klara av en lärlingsutbildning. Efter att ha träffat Emil och ställt en del tuffa frågor till honom och gjort några praktiska prov insåg jag att han har en stor talang som är få förunnat. Han började som lärling och vi gick igenom urmakeriets alla hemligheter fallgropar under två och ett halvt år. I år klarade han sitt tvådagars gesällprov för yrkesnämnden och fick sitt välförtjänta gesällbrev. Emil har alla möjligheter att nå ännu längre än jag gjort i yrket.

Hur ser framtiden ut för Tidlösa Ur och Robert Harlin då?

Robert: Jag har många idéer och planer, men vilka som kommer bli av får framtiden utvisa. Det vore kul att designa och skapa mina egna klockor, jobba mer med utbildning eller att bredda verkstadens förmåga att renovera ännu mer komplicerade ur både genom mer kunskap och utrustning. Jag är ganska idealistiskt lagd och vill gärna hjälpa min omgivning. När jag behövde hjälp här i verkstan sökte jag inte efter någon från urmakarskolan. Jag har ju jobbat där själv, och vet att de som går ut därifrån lätt kan få jobb på andra ställen. Jag ville hellre anställa någon som har svårt att få anställning, så jag annonserade via arbetsförmedlingen efter en invandrare med dålig svenska som kunde yrket, men som hade svårt att få jobb p.g.a. språket. Mehdi sökte jobbet och klarade det tuffa arbetsprovet jag ställde honom inför så han fick jobbet. Hans svenska kan fortfarande bli bättre, men vi har lärt oss förstå varandra via fackspråk och teckenspråk. Han är en mycket duktig urmakare. Det känns bra att erbjuda arbetstillfällen.

Men trots att jag har många tankar och idéer om verksamhetens framtid finns det en passion som alltid står lite över de andra: "Jag tycker om att hjälpa folk, så jag vill gärna erbjuda prisvärda restaureringar av gamla ur så tant Agda blir glad."

/Marcus Davidson – Lindgrens Stiftelse

Länk till Tidlösa Ur: https://www.tidlosaur.se/